Blä...

...för skrikiga barn (mina) som förvandlas till monster vid ilska (sin). Jag känner verkligen inte igen min fyraåring som sparkar, slåss, skriker, försöker bitas och avslutar det hela med en "dumma jävla mamma" när det är dags att lämna leken hos kusinen. Då har mamman (jag) innan förberett barnen på att vi inte ska leka så länge idag, att nu är det 10 minuter kvar, att nu är det fem minuter kvar innan det är dags att åka.

Min tvååring skriker av ilska så att hon blir alldeles stel och nästan kräks. Hon upprördes av att hon 1. inte fick äta middag med utefleacen på, 2. hon inte fick sitta i storasysters bilstol och slutligen 3. hon skulle borsta tänderna.

Jag är helt slut! Och tvååringen också som nu sover sött bredvid.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Blä...

Totalomvändning

Så beslutade vi tvärt om mot vad vi beslutade för några dagar sedan.

Våra barn har såna fantastiska kompisar och kompisarna har såna fantastiska föräldrar att det får vara värt det slit som vårt beslut innebär. Ett slit som jag överlåter till min man...

Själv ska jag njuta av allt det fantastiska som vårt beslut innebär och släppa ångesten.

Nu: leta 80-talsoutfit!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dåliga nyheter

När man bestämt sig för att ge det en chans, att kämpa lite till, får man ta del av ytterligare dåliga nyheter.

Den lilla energi som jag alstrat för att orka fortsätta är som bortblåst.

På något märkligt sätt har ett lugn infunnit sig och jag känner att jag kan ge upp utan att behöva skämmas eller ha dåligt samvete.

Fast dåligt samvete har jag ändå. Förbenade känsla.


- Posted using BlogPress from my iPhone